Helgen i Everlöv

Ja, den här helgen glömmer jag inte i första taget. Allt på samma gång och en känslostorm som dröjer sig kvar.
Torsdagen började bra, släppte ut hästarna, mockade och gjorde iordning för alla pållar innan jag packade in alla grejer och åkte mot Skåne. Det blev första meetinget utan mina föräldrar, istället skulle min pojkvän följa med för första gången och min bror skulle finnas till hands vid tävlingen. Men resan gick inte så fläckfritt som vi ville. Florentino blev rädd och hoppade över bommen i transporten. Snabbt fick jag skruva ner bommen från utsidan och hjälpa honom ner ordentligt. Vi stod stilla ett tag så han kunde lugna sig och få ner pulsen. Men när vi skulle åka igen så hade bilbatteriet dött och polisen fick komma och hjälpa oss lugna trafiken medan vi väntade på att Christian skulle komma så vi kunde starta bilen med startkablar.
Vi kom fram till tävlingsplatsen och kunde lasta ur Flo, han hade några skrapsår på ena frambenet och var väldigt öm och stel. På fredagen fick vi hjälp av veterinären på plats med medicin och regelbundna kontroller av honom för att se utvecklingen. Han blev bättre och bättre under dagarna och idag rids han igen, men det blev såklart ingen start för honom under helgen. Jättetråkigt då uppfödaren hade planerat att komma och titta men det kommer fler gånger.
Det var inte bara Flo som var med under helgen utan även Entutu som skulle gå en Inter IB under fredagen och Lövsta Future Challenge Inter II på lördagen men Everlöv var inte hans tävlingsplats. Han blev spänd och ”kokade över” på fredagen. Tvärtnit och rakt bakåt i piaffen så vi blev tyvärr utblåsta efter för mycket olydnad. Det är väldigt svårt att temperera honom rätt och denna tävling så stämde det inte. Han och jag är fortfarande nya i dessa klasser och det behöver stämma så bra för att vi ska få till det. Man vill ha energin men utan spänningen, då går han som bäst men vi fick med oss spänning i programmet och då är det svårbalanserat.
Inter II på lördagen kom vi runt men han var ganska spänd även då och jag fick lägga ner ribban för honom så han fick en lugnare och lite tryggare runda inne på tävlingsbanan. Jag vill inte att han ska förknippa tävling med något jobbigt eller obehagligt så jag tog beslutet att bara lugnt och metodiskt lotsa honom runt.
Det är svårt med djur, de har en egen vilja och det går inte att tvinga dom till något. Sporten är att tillsammans med hästen visa en kommunikation och tillit som leder till dessa rörelser, vilket inte alltid är helt lätt. Entutu är en fin häst som har ganska lätt för de svåra rörelserna men han har nära till flyktinstinkten vilket försvårar.
Imorgon är det Rockys tur att åka på äventyr igen, LA:3 på Valla Ponnyklubb. Håller tummarna för att det ska gå bra. Nu har jag haft min del av oflyt på ett tag tycker jag.